Äventyrspedagogik

Äventyrspedagogik är en form av upplevelsebaserad inlärning med inslag av spänning och utmaning, som tillsammans med reflektion hjälper förståelsen för gruppens och individens beteende. Upplevelsebaserat och äventyrsbaserat lärande används ofta synonymt när man talar om inlärning via egna erfarenheter.

Äventyrspedagogiken lockar fram den inre motivationen. Inre motivation innebär till skillnad från yttre motivation att göra något för att det är roligt, utmanande eller för att jag känner att jag lär mig något viktigt av det vi gör. Yttre motivation är motsatsen, ett pris, beröm, pengar eller något annat man kan ta på. Så hos oss kommer du inte att tävla mot andra och du kommer inte heller få något pris eller något omdöme. Men våra duktiga instruktörer kommer hjälpa dig att locka fram din motivation om du fastnar i negativa tankar.

I grupp handlar det om samarbetsträning där uppgifterna struktureras på ett sådant sätt att varje gruppmedlem är beroende av de andra i gruppen för att uppnå ett resultat.

En person som haft stort inflytande över äventyrspedagogiken är Kurt Hahn (1886-1974).
Kurt Hahn fick ett uppdrag av den engelska marinen som hade upptäckt något märkligt. De som överlevt till sjöss under kriget var de fysiskt svagare och äldre sjömännen. De yngre, friskare och starkare männen hade drunknat. Kurt Hahns studier visade att de yngre sjömännen saknade gruppkänsla och förmågan att tro på sig själva. När de hamnade i vattnet förlitade de sig på att någon annan eller livbåtar skulle rädda dem. Det var alltså den mentala inställningen som skiljde dem åt, de yngre gav efter för paniken, tappade kontrollen och klarade inte av att samarbeta.
Hahn utvecklade metoder för att bygga upp mental styrka, självkännedom och bra samarbetsförmåga, vilket är hörnstenarna i det som kallas äventyrspedagogik. Hans program utvecklades sedan till Outward Bound skolor. Programmen fick sitt namn efter en nautisk term som sjömännen använde när fartygen lämnade den trygga hamnen för de öppna havens faror.